Murano glas: 700 års historia från Venedigs berömda ö
Historien om Murano-glas är en berättelse om hemligheter, makt, skönhet och överlevnad. I över 700 år har glasblåsarna på den lilla ön i den venetianska lagunen skapat glas som eftertraktas av kungar, konstnärer och designälskare världen över. Det är en tradition som har överlevt krig, epidemier och industriell revolution – och som idag lever vidare i moderna designer som Vetros Candy-lampor.
Början: Venedigs glasblåsare (före 1291)
Venedigs glasindustri fanns redan under 900-talet. Glasblåsarna var organiserade i starka skrån och producerade allt från fönster till bägare. Men glasframställning är en farlig verksamhet – ugnarna gick dygnet runt vid extremt höga temperaturer, och den tätt byggda staden av trähus var ständigt hotad av eld.
Glasverken var också en källa till rikedom och hemligheter. De venetianska glasblåsarna kände till tekniker som resten av Europa bara kunde drömma om, och Venedigs ledare var fast beslutna att hålla dem under kontroll.
Flytten till Murano (1291)
År 1291 utfärdade Venedigs senat ett dekret som beordrade att alla glasverk skulle flyttas till ön Murano. Den officiella orsaken var brandsäkerhet – och det var en verklig oro. Men den verkliga motivationen var kontroll.
Genom att samla alla glasblåsare på en ö kunde myndigheterna:
- Övervaka produktionen och förhindra spionage
- Säkra att handelshemligheterna stannade i republiken
- Kontrollera exporten av denna lukrativa produkt
- Belöna – och straffa – glasblåsarna mer effektivt
Guldåldern: Muranos mästare (1400–1600)
Under de följande århundradena var Murano i sin absoluta guldålder. Glasblåsarna åtnjöt enastående privilegier:
- De fick adliga titlar och togs upp i Venedigs "Libro d'Oro" (den gyllene boken)
- Deras döttrar kunde gifta sig med adeln
- De var befriade från vissa skatter
- De hade rätt att bära svärd
Men friheten hade ett pris. Glasblåsarna var i praktiken fångar på ön. Att lämna Murano utan tillstånd var förbjudet, och att föra glasblåsningens hemligheter utomlands betraktades som förräderi. Enligt legender skickade Venedigs hemliga polis lönnmördare efter mästare som flydde.
De stora uppfinningarna
Konkurrensen mellan Muranos verkstäder – och belöningen för innovation – drev fram en explosion av nya tekniker:
- Cristallo (ca. 1450): Angelo Barovier uppfann en metod för att framställa nästan perfekt klart glas – en revolution i en tid då allt glas var grönaktigt eller brunaktigt
- Lattimo (ca. 1475): Mjölkvit, ogenomskinligt glas som liknade kinesiskt porslin
- Filigrana (1500-talet): Invecklade mönster av vita och färgade glastrådar inneslutna i klart glas
- Millefiori (perfektionerad 1500-talet): "Tusentals blommor"-tekniken med färgade glasstänger skurna i tvärsnitt
- Avventurina (ca. 1600): Glas med glittrande kopparpartiklar, upptäckt av en slump
Motgång och konkurrens (1600–1800)
Från 1600-talet började Muranos monopol att falla samman. Trots förbuden lyckades flera glasblåsare fly till andra länder, där de grundade nya glasindustrier:
- Frankrike: Flyktningar från Murano grundade glasverk som senare utvecklades till den berömda franska glas- och kristalltraditionen
- Böhmen (Tjeckien): Utveckling av böhmisk kristall, som blev en allvarlig konkurrent
- England: George Ravenscroft uppfann blyglas 1676, vilket var klarare och mer hållbart
Den industriella revolutionen möjliggjorde massproduktion, och handblåst glas förlorade sin position som den enda källan till kvalitetsglas. Antalet aktiva verkstäder på Murano minskade dramatiskt.
Pånyttfödelse och modernism (1850–1960)
Mitten av 1800-talet inledde en medveten återupplivning av Murano-traditionen. Nyckelpersoner inkluderar:
Antonio Salviati (1816–1890)
En advokat som blev glasentreprenör. Salviati grundade en verkstad som återupplivade renässanstekniker och exporterade Murano-glas över hela världen. Hans restaurering av mosaikerna i Markuskyrkan väckte förnyad uppmärksamhet för Muranos hantverk.
Paolo Venini (1895–1959)
Venini revolutionerade Murano-glaset genom att bjuda in moderna konstnärer och formgivare att samarbeta med glasblåsarna. Hans fabrik, Venini S.p.A., blev ett laboratorium för innovation där tradition mötte avantgarde.
Carlo Scarpa (1906–1978)
En av 1900-talets stora arkitekter arbetade som konstnärlig chef för Venini på 1930- och 1940-talen. Scarpa utvecklade nya tekniker och färger som flyttade gränserna för vad Murano-glas kunde vara.
Murano idag
Idag är Murano-glas erkänt som en av världens finaste hantverkstraditioner. Ön lockar miljontals turister varje år, och de bästa Murano-styckena säljs till samlare och designälskare globalt.
Men traditionen står också inför utmaningar:
-
- Billiga kopior: Massproducerat glas från Kina och andra länder säljs felaktigt som "Murano-glas"
- Stigande kostnader: Energi, material och levnadskostnader på ön gör produktionen dyrare
Men det finns också skäl till optimism. Nya designsamarbeten, ökad global medvetenhet om hantverkets värde och en växande marknad för autentisk, hållbar lyx ger Murano nya möjligheter.
Från Murano till ditt hem
Hos Vetro är vi stolta över att vara en del av denna kedja – från de första glasblåsarna i Venedig för över 700 år sedan till den lampa som lyser upp ditt hem idag. Våra Candy-lampor är skapade med samma grundläggande tekniker som Muranos mästare utvecklade under renässansen, men i designer som passar moderna skandinaviska hem.
När du tänder din Murano-lampa är du en del av historien.
Utforska vår kollektion och hitta ditt stycke av 700 års tradition. Lär dig mer om Murano-glaskonstens tekniker, eller besök vårt showroom.